Gia sou och Kalimera…

……men jag skulle gärna vilja kunna så mycket mer grekiska.

Jag sitter, med datorn i knät, intill de det stora väldiga fönstret som vätter mot den underbart vackra gata jag fann här i Rethymnon på Kreta i april.  Sa jag det? Jo, jag och Lasse strosade runt i kvarteret här och så vi svängde in på den här gatan. Jag slogs av någon otroligt stark känsla av….ja, vad var det egentligen? Jag började i alla fall att stortjuta. En stark känsla av att jag bara MÅSTE bo här. I alla fall emellanåt. Hur som haver, det är inte likt mig överhuvudtaget att reagera så. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Gatan är belägen i gamla stan och just här, back in the days, tog man hand om hästar och bytte hästskor.

Lägenheten vi hyr ligger en trappa upp och på andra sidan gatan bor en gammal dam som vi ordlöst börjat kommunicera med. Det är godmorgonhälsning när frukosten intas och det är eftermiddagshälsning när jag sitter och går igenom dagens mail. Eller som nu, när jag skriver nyhetsbrev. Hon har en sakta värdig, ja nästan kunglig, nickning så där tjusigt. Hon är alltid svartklädd vilket berättar att hon är änka. 

Jag har arbetat med materialet jag släppt med mig och främst nu tovar jag ull och talar in oerhört vackra träbitar som jag hittat på en lite öde strand på norra Kreta. Vi får se vad det blir.

Sedan ett par dagar är jag också på jakt efter en trä- eller plastskiva som jag kan spänna upp akvarellpapper på. Men njaaa… de tips jag hittills fått har inte lett någonstans men nyligen talade jag med hyresvärden och han gav mig nytt hopp. Han skulle ringa en snickare!

Någon dag i nästa vecka ska vi åka till den lilla byn Skouloufia. Det är ju i den byn jag ska ha målarkurs i maj. Det är klokt att skapa sig en bild av läget och kursgården.

Min fascination för Grekland startade redan när jag var 15. Det är människorna som gör det. Otroligt gästvänliga och enkla att ha att göra med. Hav? Absolut! Stränderna? Självklart! Sol & värme? Naturligtvis. Men människorna -de som skapar den unika atmosfären som gör mig lugn, trygg och som gör att jag känner mig hemma. Låter det pretentiöst? Jeeehäpp! Då får det väl göra det. Det är så det ligger till, hur som helst!

Nu har granntanten fått besök av sin allra bästa vän (vem gillar inte att hitta på biografier om människor man noterar i sin omgivning?) och de mumsar på varsin strutglass och snicksnackar.

Ni minns också att jag berättat om galleriets sommarvärd? Ragnhild Wenström har ju installerat sig i Ateljé & Galleri Ewa med sitt material och sina otroligt fina målningar. Slink gärna in till henne vid tillfälle.

Vill du utöver detta få tillgång till tre aktuella tips om konst? 

Gå in på hemsidan ewakinnunen.se och signera dig för nyhetsbrevet, så klart! Då missar du inget.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Pin It on Pinterest

Share This