Inte skoj men spännande…

”Men vad roligt att du målar, Ewa” får jag höra ibland. Det skulle kunna stämma. Men, med risk för att låta pretentiös, så tycker jag inte att det är specifikt roligt. Nej, det är spännande.

Jag styr självfallet hur bilden ska växa fram men det är mycket tillfälligheter av handens och hjärnans nycker som bidrar främst. Ögonen granskar vaksamt och söker efter rörelser, ljus och mörker. Det är sökandet som fascinerar mig.

Det som liknar något eller någon utesluts obönhörligen ur motivet.

Mina bilder har inga titlar eller årtal. Namnsignaturen sitter på ramens yttersida. Bilderna får föra sin egen talan. Den som betraktar mina bilder söker säkert också något och därför vill jag inte styra betraktarens associationer.

Det blir allt tydligare för mig att jag inspireras av naturen. Jag skrev om det i somras då vi dagligdags var ute i skärgården.  Då var det faktiskt som en ny upptäckt men insikten befästs allt mer. Skärgården är bytt mot skogen.  Orörd urskog är min kreativa källa.

Jag går nära för att granska färger, nyanser, mönster och linjer. Det jag sett och upplevt lägger sig i hjärnarkivet men letar sig säkert ut när jag står vid duken och greppar målarkniven.

Naturen är grunden för min konst, för mina bilder. 
Gröna blad i närbild.

Snart går jag, återigen, in de vita bildernas tid.

Vintern är i antågande.

Min konst hämtar inspiration från naturen. Vattendrag och träd som speglas på vattenytan.

Pin It on Pinterest

Share This