Tack till alla som tänkte ”Nej, men va fan!”

Som jag skrev i det förra nyhetsbrevet ägnar jag en del av min tid till att skriva underlag för den föredragsserie om konsthistoria som jag hoppas sjösätta på senvåren. Men jag skriver även andra upplägg för konstkurser och events. Så, det kommer mera….. 

Jag fascineras av idéhistoria som belyser olika tidsperioder, rådande förutsättningar, kultur och normer. Allra mest spännande är det att försöka komma nära och få en inblick i hur den enskilda människan ser, förstår och hanterar sin vardag. 

Jag har undervisat årskurs 9-elever i konsthistoria i många år och initialt likställer de det med en nära döden upplevelse, törs jag påstå.  ”Herregud, detta kommer vi inte levande ur” men jodå -det har gått bra. 

Tricket, vilket också är sant, är att betona att ingen utveckling (samhälls-, konst-, etc) sker genom sådana som exempelvis mig. Jag lallar väl på i mitt lilla sammanhang och gör inte så mycket väsen av mig. 

Nej, utveckling blir det när någon/några tänker ”Nej, men vad i allsin dar! Här måste det till något nytt! Färgen torkar för snabbt! Kanske olja kan blandas med pigmenten?” Vips, så var oljefärgen uppfunnen!  Eller; måste man måla så det exakt föreställer något?

När man pekar på att vi har utveckling att tacka alla de som gick sin egen väg, ja då når man även de mest ointresserade eleverna i klassrummet. Just de som tänker att ”här måste det till en förändring om vi ska stå ut” eller ”detta är trist nu vill jag teckna så här istället”

En period jag är extra intresserad av är antiken i Grekland.  Under antiken (Grekisk forntid ca 700 f.Kr – 300 – talet) var Grekland politiskt splittrat och bestod av en mängd stadsstater vilka fungerade som självstyrande småriken. Stadsstaterna isolerades många gånger från varandra genom naturliga barriärer som bergskedjor och hav.

Gudarna var människornas beskyddare och man lade sitt livs öde i gudarnas händer. Såsom guden Apollon till exempel. En av hans två dygder var; Känn dig själv – han menade att människan var en vanlig dödlig och inte kunde styra sitt öde. De formades av tillfälligheternas spel. Var det meningen så var det meningen, enligt gudarnas vilja. 

Men sedan kom en vändning! Omkring 500 f.Kr gjorde några grekiska stadsstater uppror mot perserna. Upproret stöttades av Aten och några andra stadsstater från det grekiska fastlandet. 

Revolten slogs dock snabbt ned av perserna. Grekerna tog nya tag! Grekerna besegrade till slut perserna vid Marathon 490 f.Kr, vidare vid Salamis 480 f.Kr och slutligen Plataiai 479 f.Kr. Därefter lyckades Grekland bevara sin självständighet. 

Det som jag finner extra spännande här är att man, i och med, slaget vid Salamis brukar säga att grekerna liksom ”uppfann” självförtroendet. Man hade plötsligt en stark övertygelse och tro på att själv kunna styra sitt öde. Hm, bra ”uppfinning”!

Många elever har, liksom jag själv, låtit sig bli fascinerade av Leonardo da Vinci, 1452 – 1519. Leonardo da Vinci anses vara en av de största och mest mångsidiga konstnärer som funnits. Inte bara som målare, bildhuggare och arkitekt utan även som ingenjör och mekaniker, fysiker, naturforskare, författare och musiker.
Dessutom var han mycket kunnig i anatomi och matematik. Han var också intresserad av allt som flög och gjorde skisser på en flygande maskin och även på fallskärmar, helikoptrar och glidflyg. Han har blivit kallad för ’renässansens universella intelligens’. Idealet var att man skulle vara lika bevandrad i konsten, tekniken, naturen, medicinen och matematiken. OCH, på toppen av allt, även kunna hantera musikinstrument och recitera långa dikter för en hugad lyssnarskara vid en middag.

Jag har fått det berättat för mig, från en av mina fantastiska lärare, att Leonardo minsann var ett riktigt värstingbarn som liten och inte minst som tonåring. Det sägs att han skapade en skräckinjagande liten drake genom att ta en ödla och sy dit vingar från en fladdermus. Därefter doppade han den i kvicksilver (jo, ni läste rätt…..) för att få den rätta effekten. Med draken i en liten ask gick han runt bland barnen och skrämde dem halvt från vettet!

Ett annat gott exempel är konstnären Vincent van Gogh, 1853 – 1890. Han tog tydligt spjärn mot de traditionella realismreglerna och gav sig ut i de post-impressionistisk motiven och sätten att måla. Han gav unikt uttryck för både sina känslor och naturens skönhet med hjälp av djärva färgkombinationer och former vilket är kännetecken för hans konst helt emot det realistiska.

van Gogh ”Stjärnenatt” 1889.

Ja, nu rundar jag av och fortsätter skriva till de som prenumererar på Nyhetsbrevet. Där ger jag, i varje utskick tre stycken tips med konstanknytning. Vill du också ha det? Se här på hemsidan under rubriken, passande nog; Nyhetsbrev.

Kom gärna in till mig!

Och som alltid:
Jag har min ateljé på adressen Stadsparken 6, Tyresö. Från Gullmarsplan går det flertalet bussar som tar er till Tyresö busscentrum. Sedan är det blott 50 meters promenad.
Vill du vara säker på att jag är på plats är det klokt att meddela mig genom E-post, se nedan. 

Blir du vår hundrade prenumerant? 8 kvar nu…..

Eller är det du som tipsar någon av dina nära&kära till att bli det? Tävla om en godsak!!! Meddela mig vilka du tipsat!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This