Nästan obeskrivbara dagar

Nu är jag åter från nästan obeskrivbara dagar på Gerlesborgsskolan.

I bloggen/nyhetsbrevet den 24 maj skrev jag om Gerlesborgsskolan och om grundaren Arne Isaksson. Men som påminnelse; Gerlesborgsskolan är den konstskola som idag är en av landets mest välrenommerade grundläggande konstnärliga utbildningar. Den ligger precis intill havet som kantas av stora stenblock och väldiga berg. 

I byggnaden längst till höger, med havet som utsikt hade jag min arbetsplats dessa dagar.

Jag har gått en 8 dagar lång kurs. Just nu har jag kommit hem från kursens andra del. I 5 dagar har vi arbetat mycket intensivt och med säker, granskande och stödjande  handledning av Susanna Slöör tog vi flera kliv framåt, uppåt. 

Jag och Lasse checkade in på ett närliggande Bed&Breakfast. Därifrån lånade jag den gamla rostiga men ändå stabila DBS-cykeln så jag lätt kunde ta mig till och från skolan.  

Det måste vara säkert 30 år sedan som jag cyklade så när däcket rullade på i gruset blev jag alldeles rörd. Havet framför mig, bergen runt omkring och ängarna som liksom öppnar upp grusvägen för mig. Det var så många barndomsminnen och känslor som kom upp. Ni kan säkert förnimma det själva; solen i ögonen, sommarvärmen mot huden och doften av torkat hö i näsan. Den självklara rutinen dessa dagar var frukost, cykeltur, morgondopp i havet och en kopp kaffe i nämnd ordning. Först därefter kunde arbetet dra igång.

Kursens syfta var att utveckla ens konstnärsskap och visst kan titeln ge prestationskrav? Men i samma stund som kursledare Susanna Slöör tog till orda och drog igång oss förstod jag att här var en miljö som ger mål och riktig men ingen press. I bagaget hade 3 stycken uppspända dukar i måtten 100 x 100 cm, akrylfärg och några få tankar om vad och hur jag skulle arbeta. Jag ville förena de organiska former jag länge målat med det geometriska former jag jobbat med för länge sedan men nu återupptagit. Till det ville jag addera naturens formspråk för att ha det som stöd i motiven. Jag visste också att jag ville göra en triptyk, d v s låta tre bilder hänga ihop och korrespondera med varandra. De foton jag tagit  i naturen skildrade stora stenblock och en bergvägg.

Efter Susannas inledning började jag. Tre dukar på tre stafflier då alla bilder skulle vara igång parallellt. Det blev en fullständig explosion som efter 75 minuters arbete utgjorde en stadig grund för mitt fortsatta arbete. 

I det första handledande samtalet med Susanna fick jag nu veta; var återhållsam, gör så lite som möjligt, se vilka ytor och linjer du verkligen måste göra samt att låta hela processen ta tid.

Vi kom att ha ytterst givande samtal dessa dagar. Naturligtvis med Susanna som med sin pricksäkerhet, trygga men sofistikerade vägledning fick mig att se och förstå nya tillvägagångssätt, hur jag bör eller kan hantera mina bilder men även förlösande insikter om vad mina kommande steg bör vara.  Hur jag än, in detta nu, vänder och vrider så blir alla ord futtiga för jag hittar inte orden som på ett rättvist sätt berättar om hur mycket hennes ledarskap och vägledning betytt för mig. Så det ovan skrivna får jag lämna nu. Jag tror ni kan ana.

Samtalen mellan oss kursdeltagare var, även de, otroligt givande. Med humor, allvar, uppriktighet, djup förståelse tillika värme bar vi fram varandras bilder och processer. Solitärt arbete som konstnär har sina kvaliteter men trygga konstnärsgrupper -det är finfina grejer det!

Jag nöjer mig så för nu men kommer säkerligen återkomma i mina texter om dagarna i Gerlesborg och vad de satt igång hos mig. Du hänger väl med?

Tror du det kan locka dina nära&kära? Vänner&bekanta? Kreti&Pleti? Petter&Ping? 

Gör igen tjänst och be dem skriva till mig; info@ewakinnunen.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This