Sista dagen 31 mars, 17.00 – 20.00…

Festligt, folkligt och fullsatt! Ja, så var mitt vernissage. Bilderna levererades från mitt galleri i Tyresö centrum förra onsdagen till Galleri Karlavägen 70. På torsdagen tog jag hjälp av mina nära&kära för att hänga upp alla bilder så att de tillsammans skapade den helhet man så gärna vill visa upp. Det var först då som det hela landade i mig att utställningen En strimma vår var klar. Galleristen Lotta Mörner har verkligen lyckats skapa en varm och fin atmosfär i lokalerna och jag får tillstå att bilderna kommer väldigt väl till sin rätt där.

Men, ni vet, det som ger energi tar också lite energi. Eller, förresten, det är nog en sorts lättnad efter att ha haft en stor anspänning kring arbetet. Men tillsammans med besökare, Lotta och värdinna Stefanie var det bara trivsamt. Nu på torsdag den 31 mars kl. 17.00 – 20.00 är det sista chansen att se utställningen, välkomna!

I min trötthet, om jag får uppehålla mig lite vid det, landar min blick på en artikel i SvD om hur konst kan läka. Är inte vissa saker, på något vis, sända till oss? Artikeln berättar om att konst kan vara som en storytelling. Att den formar och artikulerar något som vi känner inom oss. Att konsten kan ha en förmåga att vara ett narrativ till våra liv och relatera till våra upplevelser på ett nytt vis.

Jag läser vidare att ett sjukhus i Bryssel börjat samarbete med lokala konstmuseum och att man, i New York, planerar för att bygga konstutställningar som enbart har syfte att ge återhämtning efter pandemin. Men det finns många exempel där Art &Mind går hand i hand. I ett nytt forskningsområde, neuroestethics, undersöker forskare hur hjärnan svarar på olika typer av konst och att estetisk njutning kan påverka vår mentala hälsa. Men tanken att konst är bra för människors välbefinnande är ju långt ifrån ny. Redan de gamla grekerna, ni vet…. De tänkte att konsten odlade en god karaktär och generellt gjorde människor bättre. Världsorganisationen WHO har publicerat en rapport, relativt nyligen, där de menar att konst bör inkluderas i behandling av psykisk ohälsa. 

Jag tycket inte det är konstigt, absolut inte. Visst har man, flera gånger, upplevt ett lugn, en glädje, en värme etc vid åsynen, eller säg hellre, upplevelsen av ett konstverk? Jag minns när jag stod framför Marc Rothkos monumentala konstverk på MoMa, i New York, och mina tårar rann nerför kinden av rörelse. Så otroligt mäktiga verk han skapat.  Och just Rothkos verk nr 14 omnämnds i artikeln. Och apropå skönhet… I Rom var jag och min dotter på semestertripp. Vi besökte bland annat alla gudars tempel. Pantheon. https://www.pantheonroma.com

Pantheon, Rom
Pantheon i Rom

Vi slog oss ned och kom att betrakta skönheten i det voluminösa templet. Vi, ja åtminstone jag, var helt hänförd!  Veckor efter hemkonsten hade vi vänner på middag och vi kom att berätta om vår resa. Jag berättar hur fantastisk upplevelse det var att sitta inunder den mäktiga kupolen med håligheten. ”Och, ni skulle bara varit med! PRECIS när vi satt där så började det att snöa! Kan ni tänka er? Jo, det är sant. Sakta, sakta föll det vackra och skira snökristaller ner från himlen genom kupolens hål. I dagsljuset var det naturligtvis en enastående vacker scen.  ”Men mamma,  var har du fått det ifrån? Vi var ju där i maj. Det föll ingen snö i Rom då”.  Va? Jaa, varifrån hade jag fått den bilden? Det är fortfarande en gåta. Men jag antar att skönheten vi upplevde accentuerade jag med lite extra vädereffekter -but only in my mind…..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Pin It on Pinterest

Share This